Gospelns historia – från bomullsfält till kyrkorum

Gospel är egentligen ett annat ord för evangelium som ursprungligen kommer från grekiskan och betyder glatt budskap eller glädjebud. Musikstilen gospel stammar från USA och man kan spåra den tillbaka till det tidiga 1600-talet men den kan naturligtvis ha rötter som sträcker sig mycket längre tillbaka än så. Den har sitt ursprung hos de afroamerikaner som arbetade som slavar på de amerikanska bomullsfälten. Man hade som vana att arbeta till sång i ett försök att på något sätt kunna underlätta arbetet som ofta var otroligt hårt och slitsamt.

I början var det egentligen bara rytmiska melodier som hummades fram. Detta förändrades dock då slavarna tvingades att lära sig de kristna sånger som deras ägare sjöng när de utövade sin religion. De vita slavägarna trodde att det var deras plikt att utbilda och upplysa slavarna och detta gjorde man genom att påtvinga dem sin egen religion. Slavarna gjorde dock sångerna till sina och framförde dem på sitt eget speciella och traditionella sätt och det var på det sättet som gospeln uppstod.

 

Kyrkans musik
Gospeln spred sig sedan över USA och sedermera även till andra delar av världen. Främst spelades den här typen av musik i kyrkor, vid gudstjänster och andra religiösa sammankomster. Vid sådana tillfällen användes gospeln just för att vara det som ordet betyder – att framföra ett glatt och positivt budskap.

Gospelns speciella kännetecken och det som karaktäriserar den och gör att den skiljer sig från andra musikstilar, är det som är känt som call and respons. Kortfattat går det ut på att man har en försångare som är den som leder sången. Han eller hon sjunger en strof och sedan sjunger de övriga sångarna tillbaka som ett svar till den första strofen. Detta medförde också att när man började sjunga gospel i kyrkorna så blev det så att man använde sig av en kör som leddes av en förstesångare för att få till detta typiska mönster av uppmaning och svar. Ett annat sätt kan också vara att göra kören eller den som leder sammankomsten till försångare och låta församlingen vara den svarande kören.